Smakbitar ur arkivet

Nya sånger vill sjungas. Sätt igång!

Melodi: Kors på Idas grav


Varför kunde jag ej vara mindre kort…
varför svinner inte korta genen bort?
Cytosinet
guaninet
samt thymin och adenin
sammantagna gett mig längden minimin

En och femtiåtta räcker inte långt
när man flytta ska så blir det ganska vrångt
Min gardinstång
är ju skitlång
icke delbar där i tak -
risken finns jag går i golvet med ett brak

Dock jag ensam fick den dit för längesen
när jag flytta' hit och tänjde mig, min vän
stod på stolen
mitt i solen
fäste eländet där opp
fast på vippen i mitt ben jag fick en propp

Nej, det sista är ej sant – en sådan propp
kom visst senare men då i full galopp
uppför vaden
kom så glad men
högt på låret gjorde stopp
taxin kom – till sjukhus flög vi som i lopp

Om man ändå önskar ska man nog ta i
så man vinner sympati för sin espri
En och åtti
icke småtti
vore gotti – tralala!
Då man finge flyt i flyttens stök – ack, ja!

(aug -14)

Melodi: "Karl Nilsson" (P. Ramel)

Mitt namn är Damilla
jag föddes i villa
där kunde jag spilla
och rasa som jag vill
Men sen fick jag flytta
mitt bo under bytta
till knappt någon nytta
för bakterier och ’cill

Min matte är lat
för mig helt adekvat
hon gillar inte hålla rent -
det gör mitt liv serent
Nån gång då och då
står sugarn ändå på
då ilar jag inunder stol
och drömmer om ifjol…


Då fick jag ju yra
omkring skönt och styra
jag gjorde en lyra
och spelte gott på den
Balkongen var kuddskön
av filtstoff så luddgrön
och tidningauddön
mig gladde som en vän

Där trivdes jag gott
det var min enkla lott
men plötsligt blev det bara skit
för matte fick ett slit
Hon hosta’ och svor
och sa’ nåt mer, jag tror
Jag flydde till en bättre vrå
i skräck och fasa då


Nu skulle här kastas
och vrångas och hastas
(den där var visst Astas…)
min matte hade fnatt
Hon drog och hon streta'
fick verkligt arbeta
och knoga och gneta
tills dagen blivit natt

Och fast jag var rädd
så var jag dock beredd
att kämpa för min existens
som varit utan gräns
Jag haka’ mig fast
i mattes stora kvast
ej släppte jag mitt tag ett dugg
men smila' under lugg…


”Jaha, du” jag tänkte
i solen som blänkte
och månljus som stänkte
en strimma ner på oss
”Om flytta du ämnar
så tro ej jag lämnar
ditt hägn fast det rämnar -
med dig jag kastar loss

Jag gillar ju dej
du är en reko tjej
som inte drivs av städmani
men mera av espri”
I kontemplation
man finner bättre ton
Och mister hon ej allt sitt vett
så kan vi leva fett!

(juli -14, och hon trivs fortfarande)

Melodi: När månen vandrar på fästet blå

Den väg jag vandrar är endast min
och inte för någon annan
men om du vill är den delvis din
så stryk nu svetten ur pannan
Ej känner någon den stigens krokar
ej om de blomstrar, ej om de slokar
men de kan leda oss i spinn

Så, följ mig gärna på vägen fram
och tag din del i förundran
och låt oss leva förutan skam
och leka plattaste flundran
Om den som ser oss blott skakar skallen
så minns på sorgerna följer trallen
i livets ör och makadam

Ja, låt oss sjunga mot regntung sky
och glömma skavsår på hälen
Gör plus och minus till mikromy
men kasta av dig den trälen
som endast talar om plikt och ävlan
- och visst är livet liksom en tävlan -
i blixtbelysning blir man ny

Nej, jag är alls ingen sann buddhist
om än den läran mig föder
jag blott försöker va’ realist
när vissa tankar mig göder
Om plus och minus görs till en nolla
med nya intryck går bättre bolla
tes – antites – syntes, jovisst!

(juli -14)

Melodi: "Ta av dig skorna"


Om jag nån gång tar på mig tåhätteskor
så känns det ej bra
mina stortår är inte längre så snygga
såsom de va' -
nej, dessvärre

har de nu changserat, naglar växer där styggt
går ej längre klippa, de har tippat mot sidan fyra
de vill inte längre tillta stadigt och tryggt
ack, de undgår klipparn, hovtång går ej heller att styra...

Så jag traskar i lättsandaler
tills himlen fylles av snö
omkringfolket blir lätt vandaler
och trampar på mig i tö -
ja, dessvärre!

Vinterkängan är ändå skönt generös
mot stortår på drift
det betyder att kängans plös sitter lös
men värmer i skift -
ja, så härligt!

Men när våren hälsar på blir kängan för varm
längtar då att låta sandal visa sin charm

Känglös tös vill då icke slösa
bort sina tår i press
svänglös arm gör ej mänskan varm -
ibland ganska praktiskt
Armen bär ju en kasse stor
åt sin ägarinna, tror
nog att damen blir ganska pressad -
alls icke taktiskt

Men tårna vinner freedom
den är oerhört stor
vindar gå där genom
vänta kanske amour...

Var ska detta väl sluta
början var ju en hättlös sko
Skaldens ordrika skuta
än en gång hissat segel
Kan av detta man njuta
kan det skapas en härlig clou...
kan man diktaren skjuta
ut i rymdernas spegel

Men sjung nu, kära vänner
hösten väntar oss snart
sol ej längre bränner
löven singlar med fart

Dock, en visa kan göra gott
det vet varje skolös tös
vintern kommer ej som ett skott -
det är väl fantastiskt
att den tövar när mänskan strövar
kring uti skog och mark
kanske även i stadens park
ej skrålar bombastiskt

Så väl att man kan sparka
av sig stöveln i vrån
(Ramel ger mig kvarka -
låten ger bara strån)

Men skalden ger sig icke
sången tar säkert slut
om jag skippar sticke'
kan jag snart pusta ut

O, fantastiskt!

Hör min förvåning
se min förvåning
känn min förvåning - Ooo!

(sep -14)

Melodi: Jämtlandssången


När halkan råder utomhus
är det lätt att glömma göra bus
då blir omsorg om trasig känga det närmaste man har
Och vart svann mina broddar bort
när jag ändrade min hemort? Kort
är mitt tålamod
(fast jag är rätt god)
jag vill ha skyndsamma svar

Broddarna tarvar jag nu men hittar inte dem
de någonstans gömmer sig ju i ganska rörigt hem
jag vågar ej springa som förr när tiden verkar snål
jag sedligt vankar
i skaldetankar
och når småningom mål

På isgatsunderlag man tager
ej långa steg fast ilskan gnager
i sinnet - när snön bort drager blir foten genomblöt
I många år i trasig känga
jag genomlidit vintrar bänga
ty fattigdom
har gjort börsen tom
så jag fundrar på en stöt

Det vore kanske ett bus som gjorde skalden glad
men risk funnes att detta hus jag lämnade - och stad
I fängelse vill jag ej gå, nej hellre promenad
på isig gata
och kanske prata
med skatorna på rad...


(jan- 15)

 Direktadress: http://www.poeter.se/Caprice 

http://www.poetbay.com/poetHome.php?writerId=3576